Här presenterar vi i bydokumentationsgänget generationer av bybor och gårdar i text och bild. Till vår hjälp har vi både släktforskare och hembygdsfolk. Med utgångspunkt från foton, tidningsurklipp och andra skrivna källor, gör vi vår historia tillgänglig på den här hemsidan. Vill du också bidra? Kanske rätta till fel eller komplettera med nya uppgifter? Välkommen att höra av dej. Pandemi eller inte, vi kan träffas över internet.
Albert Östberg, Sörviken på en ”Sugga” (flotte) i Valmån, en sån här flotte använde man sig av för att ta sig över ån eller att följa med ån neråt. Efter att i tidigare år ha varit med om flottningen i ån så kom han på äldre dar att fungera som dammvakt, och hade då två dammar att sköta om, dels dammen i Valmen mitt för Styggtjärn och dammen i Styggtjärn. Man stängde dammluckorna och samlade så mycket vatten som var möjligt, sen skickade man bud till flottarna som höll till längre ner efter ån att den och den tiden skulle vattnet släppas på, dom här buden bestod oftast av yngre raska pojkar som fick ge sej i väg utefter ån och ” bûä” som man sa. Det fanns röjda stigar efter ån. Det är nog många som arbetat som flottare i Valmen, det var nog inte riskfritt, som dammvakter kan nämnas förutom Albert, Per Jonasson d.ä. Oppi Gala, Per Olsa Östberg Ôst Garn, och som budbärare bl.a. Arne Hansson på Nål Sia (dräng oppi Gala) Per-Erik Westlund från Kaspers, Alf Östberg Ôsti Garn, och den siste Hans-Erik Persson från Neri Petters, flottningen avslutades 1962. Det finns uppgift om att det förekom även något år senare, nån som hade köpt en rotpost och valde att flotta ner virket till ”Rånda”, det skulle ha varit omkring 1964-66. Då var det Johan Mårtensson (Johan Ludvig) och Erik Jonasson från Sörviken som stod för dammvaktandet. Det finns nog mången historia om från tiden vid Dammkojan, det var väl inte så roligt jämt att bo ensam med nån gammal gubbe i en koja en mil från byn, så när Arne Hansson begärde ledigt en lördagkväll för att roa sej i Hede, där det var finfrämmande på Folkan, nämligen Yngve Stoor och hans Hawaijensamble, då sa Per Jonasa: ”Jä ha väl âlder hôrt att nân flôttar skull på Havaj hell”. Så jag vet inte hur det gick med ledigheten.
