Här presenterar vi i bydokumentationsgänget generationer av bybor och gårdar i text och bild. Till vår hjälp har vi både släktforskare och hembygdsfolk. Med utgångspunkt från foton, tidningsurklipp och andra skrivna källor, gör vi vår historia tillgänglig på den här hemsidan. Vill du också bidra? Kanske rätta till fel eller komplettera med nya uppgifter? Välkommen att höra av dej. Pandemi eller inte, vi kan träffas över internet.
Omkring 1950 var det här gänget vid Vitåsen, mellan Hede och Långa, för att sätta plant. Man bodde i Budalsvallen, Hämtade mjölk i Hedbergsvallen och satte plant på ett hygge som var bränt, vilket var vanligt då, därav de sotiga ansiktena. Plantbas var Per Myhr. Sigvard, eller Sigge som han kallades Kokade Fläskgröt som var kokad av vetemjöl och havregryn samt stekta saltfläsktärningar, (mat som var vanlig i skogen förr) och matade dom med. Den här dagen var Per Myhr hos dom, med sej på motorcykeln hade han sonen Gösta, sittande på bensintanken, Gösta är numera Långåbo . Dom andra cyklade från Viken. Bilden är tagen på Budalsvallen Det är fr.v. övre: raden Gillis Westlund och Ulf Revelj, mellan raden : Sigvard Westlund,Rut Andersson g.Kjellberg,Frans Johansson, Främre raden: Uno Jonsson, Ingrid Mårdén g. Nordkvist med Gösta i knäet, Samt Basen själv Per Myhr, Arbetsgivare var IggesundAB. Gamlast i gänget var Per Myhr och Frans Johansson födda 1920. Annars var det bara ungdomar från Viken.
Dom som mindes detta var Ingrid Nordkvist född 1934 boende i Upplands Väsby, berättat för Gun Myhr och Sigvard Westlund,född 1931, boende i Södertälje för Bertil Westlund.
Ett bomärke är ett skrivtecken som består av en eller flera linjer och som i huvudsak har använts som en namnteckning . ibland består bomärket av parallella linjer.eller inskurna bågar. Märkena påminner mycket om runorna. Detta kan manläsa om i Wikipedia. Vidare skriver Helena Bure Wijk: Bomärken har genom tiderna använts i stället för namnteckning. Ursprungligen användes bomärken för att märka boskap, hus och redskap men även för att underteckna viktiga avtal, t.ex. bouppteckningar m.m.
Varje by och samhälle hade skyldighet att hålla skjutsstationer med ett visst antal hästar och vagnar, (slädar på vintern) för framkomst emellan byarna. I Hedeviken har funnits 2 st stationer, under 1800-1900- talen. den äldre fanns på ”Tavlan”,och den senare på ”Knektgården”. På Tavlan finns stallet kvar medan stallet på Knektgården är rivet. I anslutning till skjutsstationerna fanns det Gästgiverier. Det var ett bestämt antal hästar som skulle stå till förfogande, även reservhästar ute i gårdarna. Här är en beställning på skjuts för färd mellan Ransjö och Hedeviken i Juli 1878. I häftet Linsell -Ransjö Förr, utgivet av Linsells Byalag och Bygdegårdsförening, finns en ”Skjuts och åkdonslega från 1921 (alltså priser för skjuts häst), Detta är en avskrift inte så lätt att förstå: Den för åren 1921-23 inom länet utgående maximilegan för skjutshar av Kungl.Maj:t bestämts till, då färden av den resande anträdes mellan kl.6 f.m. och kl. 8 e.m 4kr, och då färden anträddes mellan 8 e.m- 6 f.m, 4kr 80 öre. Genom nådiga kungörelsen den 31 dec. 1917 är följande åkdonslega fastställd: För ett paråkdonpå hjul med två säten och med fjädrar, antingen under vagnkorgen eller under sätena, stoppade dynor samt fotsäckar av läder eller vattentätt tyg 50 Öre. För ett enhetsåkdon på hjul av enahanda beskaffenheten med blott ett säte 35 öre därest dessa åkdon äro med täfjädrar försedda,skall avgiften minskas med 5 öre. För ett paråkdon på hjul av enklare beskaffenhet 25 öre. För ett enhetsåkdon av enklare beskaffenhet 15 öre. för en tvåspänd släde, försedd med dyna och fotsäck eller fäll 35 öre. för en enspänd slädeav enahanda beskaffenhet 20 öre. för en tvåspänd släde av enklare beskaffenhet 20 öre. för en inspänd släde av enklare beskaffenhet15 öre. för sele och betsel 20 öre. för sele, när åkdon tillika av denskjutsande lämnas10 öre. Allt för Nymil räknat, med iakttagande att avgift alltid skall erläggas för minst en halv nymil, även om den tillryggalagda väglängden icke uppgår därtill. skjutsdygnet räknas från kl.6 f.m. det ena dygnet till samma tid det andra. Åkdon må ej, med mindre entreprenören det medgiver,belastas med större tyngd av resande och resgods än, vid färd efter häst , 160 eller , skjutsaren ej å åkdonet färdas, 240 kg och vid färd med två hästar400 kg. eller , därskjutsaren ej å åkdonet färdas, 480 kg. Utgör resgods, som ej överstiger 10 kg för varje häst, varde detgods ej härvid ej.
Många tragiska olyckor har också inträffat i viken med omgivning,det här korset finns vid Nupdalsvallen, där en ung flicka omkom då hon föl från en berghäll ca 200 m.ovan för vallen 1852-08-26, hennes namn var Ingeborg Jonsdotter, 7 år dotter till Jon Staffansson och h.h. IngeborgErsdotter. familjen kom från Knektgården .År 1839 -07-07 omkom den då 18 åriga Kerstin Hansdotter äldsta dotter till Hans Jönsson och Brita Olsdotter Västhögen. Hon dödades under ett fallande träd,när hon och hennes bröder skulle ta bark för att dryga ut mjölet. Vid Djupgraven efter vägen mot Ransjö omkom 6 årige Erik Persson från det som i dag kallas Per-Ers. Han föll från Kärran vid buföringen till , han fölls illa att han avled. Detta hände 29 juni 1806. Den 17 oktober1926 omkom 7 årige Sven Uno Norman utan för skolan i Viken efter att ha blivit på -körd av en bil, hur ofta kom det en bil efter vägen på den tiden, det som kom att bli väg 312. Han var son till Handlanden August Hilding Norman och h. h. Alma. Från Knektgården kom också Halvar Olofsson som 32 år gammal drunknade, det står inget om var han drunknade i dödsboken. Även hans far, Olof Jönsson dog under mystiska omständigheter 1925, återfanns i Juli, som det står kyrkboken citat, hälften uppbrunnen och förmultnad vid fallet i ån till Rånden 2 mil söder om Hede, detmåste vara Lillrånda, fallet. så man måste ha varit otursförföljd på Knektgården, då även Ingeborg som nämns först i det här utdraget kom från Knektgården.
Bilden och tidningsklippet av Bertil Andersson vid LT.
Skomakaren Karl Valett föddes i Sörby, Kronobergs Län 1880, var verksam i Hedeviken från 1920-talet till 1950- talets slut, avled 1975 på Hedegården. När det gamla huset på Knektgården brann, misste han sin utrustning, han fick hjälp med verktyg av en annan skomakare, Olov Jonsson Bäck,(skråsammanhållning).
